Man får äta upp allt man säger...
Blev lite längre paus än jag hade tänkt mig.... vi var inte så sammarbetsvilliga som jag önskat.
Fortsätter väl lite sakta framåt så ser vi hur långt jag kommer.
Måndag:
Som jag skrev så var det fullt ös i magen hela natten, såpass att jag valde att sova på soffan. Inte mkt till sömn och på morron när Mange gick till jobbet kunde jag inte somna om så jag la mig i soffan å tjötade lite på msn...
Kändes lite märkligt där jag låg å när jag känner mellan låren är jag PLASKVÅT!
Oh holy crap! Mitt vatten....gahhh....smidig som en sjöko försöker jag få mig ur soffan och rusar ut i köket efter tfnen och när jag inser att det inte slutar forsa så slänger jag mig in i duschen där jag ringer Mange på jobb och asgarvar.
Bombarderar min lekamen med handdukar och sätter mig återigen i soffan för att leta rätt på tfn-nr till förlossningen. Ringer och eftersom jag inte har några värkar så säger de att vi kan avvakta lite och komma in på kontroll först vid 14.
Sitter lääänge i tfn-kön till BM för jag tänkte vara så vänlig och ringa för att tala om att jag inte tänker dyka upp för blodtryckskontroll... Irrationellt beteende 1 : jag häller upp svabbvatten för att torka av alla golven.
Liza som jag tjötat med på msn kommer förbi och ganska så snart känner jag hur det börjar mola och hända saker i magen.
Mange kommer hem såsmåningom och då sitter Liza och klockar mina värkar. De är inte regelbunda eller långa, men kommer med alltemellan 3-10 min. Hade nog inte kunnat bli bättre tajming än att komma dit vid 14....hade inte klarat av att vara hemma så mkt längre iaf. Så vi hoppar i bilen....Irrationellt beteende 2: jag grabbar tag i alla julkort som ju måste skickas senast 16e å slänger på lådan innan vi kommer härifrån.
Väl där så får vi sitta ner och vänta lite då koordinatorn precis fått in en annan patient som verkade mer "medtagen" än mig. Lägligt nog sitter jag där och andas då det dagliga studiebesöket äger rum på förlossningen... "Jaha, så här ser ett av våra dagrum ut" och så står där 10-12 pers och tittar på en sjöko som andas å pustar... Klämmer ur mig "jag hoppas jag inte skrämmer er" lite småkrystat och skrattar....
Iaf...får komma in på kontroll och visar sig vara öppen 3 cm (tackålov) och eftersom värkarna ökar i styrka ganska så snabbt finns ingen anledning att åka hem och avvakta. Så det var bara å hoppa i den vita snygga sjukan-skjortan och gilla läget.
Lustgasen blir snabbt en god vän... Mange blev nyfiken och drog en 4-5 stadiga...blev vimsig, flamsig och sen yr så han fick sätta sig en stund...haha...
Eftersom mitt blodtryck varit så högt så mäter de det flera ggr och märker att jag får mer och mer ont... för att se om jag pallar med en ryggmärgsbedövning så behövde de blod och satte en nål i min hand för å få ut...jaja...tre ggr tror jag hon fick va där å klämma och kämpa. AJ!
Timmarna känns som 15 år och när barnmorskan kommer å kollar igen och jag bara öppnat mig 4 cm vill jag nästan ge henne en snyting.
Lustgasen höjdes och jag försvann bort mer och mer, förbannat otäckt. Kändes som om man var på ett ofrivilligt raveparty. Pulsen, klockans tickande, Manges uppmaningar om att andas och det "sugande" ljudet när en dörr öppnas upprepar sig och blir överväldigande....så jag ligger där och håller för öronen...
MEN tack gode gud, till slut kommer narkosläkaren. Helt plötsligt känns det som om jag har ett helt fotbollslag runt sängen. Bedövningen fick jag vid 18 och den verkade med en gång nästan.
Vips är Svensson på fötter och äter choklad och dansar till radiomusiken... Kommer ha ett sjukt minne till Pinks- So what kan jag ju lugnt påstå ;)
Snart är det ju slut på det roliga...timmarna har gått och jag känner återigen rejäl smärta då bedövningen börjar ge med sig. Två alternativ...fylla på mer bedövning eller avvakta och istället föda barn...gahh?! Var tydligen öppen 9 cm så vi körde helt enkelt på...
paus igen
Fortsätter väl lite sakta framåt så ser vi hur långt jag kommer.
Måndag:
Som jag skrev så var det fullt ös i magen hela natten, såpass att jag valde att sova på soffan. Inte mkt till sömn och på morron när Mange gick till jobbet kunde jag inte somna om så jag la mig i soffan å tjötade lite på msn...
Kändes lite märkligt där jag låg å när jag känner mellan låren är jag PLASKVÅT!
Oh holy crap! Mitt vatten....gahhh....smidig som en sjöko försöker jag få mig ur soffan och rusar ut i köket efter tfnen och när jag inser att det inte slutar forsa så slänger jag mig in i duschen där jag ringer Mange på jobb och asgarvar.
Bombarderar min lekamen med handdukar och sätter mig återigen i soffan för att leta rätt på tfn-nr till förlossningen. Ringer och eftersom jag inte har några värkar så säger de att vi kan avvakta lite och komma in på kontroll först vid 14.
Sitter lääänge i tfn-kön till BM för jag tänkte vara så vänlig och ringa för att tala om att jag inte tänker dyka upp för blodtryckskontroll... Irrationellt beteende 1 : jag häller upp svabbvatten för att torka av alla golven.
Liza som jag tjötat med på msn kommer förbi och ganska så snart känner jag hur det börjar mola och hända saker i magen.
Mange kommer hem såsmåningom och då sitter Liza och klockar mina värkar. De är inte regelbunda eller långa, men kommer med alltemellan 3-10 min. Hade nog inte kunnat bli bättre tajming än att komma dit vid 14....hade inte klarat av att vara hemma så mkt längre iaf. Så vi hoppar i bilen....Irrationellt beteende 2: jag grabbar tag i alla julkort som ju måste skickas senast 16e å slänger på lådan innan vi kommer härifrån.
Väl där så får vi sitta ner och vänta lite då koordinatorn precis fått in en annan patient som verkade mer "medtagen" än mig. Lägligt nog sitter jag där och andas då det dagliga studiebesöket äger rum på förlossningen... "Jaha, så här ser ett av våra dagrum ut" och så står där 10-12 pers och tittar på en sjöko som andas å pustar... Klämmer ur mig "jag hoppas jag inte skrämmer er" lite småkrystat och skrattar....
Iaf...får komma in på kontroll och visar sig vara öppen 3 cm (tackålov) och eftersom värkarna ökar i styrka ganska så snabbt finns ingen anledning att åka hem och avvakta. Så det var bara å hoppa i den vita snygga sjukan-skjortan och gilla läget.
Lustgasen blir snabbt en god vän... Mange blev nyfiken och drog en 4-5 stadiga...blev vimsig, flamsig och sen yr så han fick sätta sig en stund...haha...
Eftersom mitt blodtryck varit så högt så mäter de det flera ggr och märker att jag får mer och mer ont... för att se om jag pallar med en ryggmärgsbedövning så behövde de blod och satte en nål i min hand för å få ut...jaja...tre ggr tror jag hon fick va där å klämma och kämpa. AJ!
Timmarna känns som 15 år och när barnmorskan kommer å kollar igen och jag bara öppnat mig 4 cm vill jag nästan ge henne en snyting.
Lustgasen höjdes och jag försvann bort mer och mer, förbannat otäckt. Kändes som om man var på ett ofrivilligt raveparty. Pulsen, klockans tickande, Manges uppmaningar om att andas och det "sugande" ljudet när en dörr öppnas upprepar sig och blir överväldigande....så jag ligger där och håller för öronen...
MEN tack gode gud, till slut kommer narkosläkaren. Helt plötsligt känns det som om jag har ett helt fotbollslag runt sängen. Bedövningen fick jag vid 18 och den verkade med en gång nästan.
Vips är Svensson på fötter och äter choklad och dansar till radiomusiken... Kommer ha ett sjukt minne till Pinks- So what kan jag ju lugnt påstå ;)
Snart är det ju slut på det roliga...timmarna har gått och jag känner återigen rejäl smärta då bedövningen börjar ge med sig. Två alternativ...fylla på mer bedövning eller avvakta och istället föda barn...gahh?! Var tydligen öppen 9 cm så vi körde helt enkelt på...
paus igen
Kommentarer
Trackback
