För exakt ett år sedan...

...fick vi reda på att två skulle bli tre ♥

Vilken resa! Ett riktigt äventyr :)
Känslorna har svallat åt alla håll och kanter, alltifrån ren och pur existensångest till sån där lycka som är fullkomligt obeskrivbar. Bergådalbana jojagtackarjag...

Minns att det var en helg och jag stod å lagade mat å kände mig yr och konstig, illamående och väldigt äcklad av lukten på det jag lagade....sa till Mange att jag känt så de senaste dagarna å att vi kanske borde ta ett test bara för att utesluta "risken" att vara med barn.
Vi åt vår lunch, åkte ner till sjukan å köpte ett test och så hem för å kissa på stickan.
På två röda blev det ett plus där i rutan och jag började skaka och störtböla...osäker på vad jag egentligen kände...
Det jobbiga i kråksången var att jag bara kort därefter fick hoppa i jobbekläderna å köra till jobb. Tackålov ringde jag in en annan tjej som kom efter några timmar.
Då hade jag och M fått oss lite tid att fundera och "smälta" det chockerande beskedet....
Jösses Amalia, vi ska bli föräldrar!!!
Ska inte sticka under stol med att det inte var ett självklart beslut just där och då, men alternativet var heller inget alternativ kändes det som. Det måste ju vara ödet? Eller?
Men shit, hur ska vi fixa detta?!?!?

Nu har vi en helgosig son som snart "fyller" 4 månader, en son som idag varit en egen liten bergådalbana. Stundvis har han skrattat (jo nu har vi fått höra det igen!) och ikväll har han skrikit sig blå av nån anledning. Jag gissar att boven var övertrötthet då han egentligen inte sovit nån vidare längre stund sen klockan 14 idag :( Var ute å gick en sväng på eftermiddan men då sov han kanske bara en halvtimme och sen var det pigga blå i ungefär lika lång tid och sen har ingenting funkat...testat allt men inget lugnade pys tillräckligt länge så han fick ro att somna :(
Han somnade iaf i min famn halv nio och vaknade nyss igen då vi hörde att sängmobilen helt plötsligt började spela därinne i sovrummet ;) Någon älskar att ligga å sparka och kommer då åt knapparna som sätter igång speldosan...det är väl bara en tidsfråga tills vi vaknar mitt i natten av den!

Hoppla hoppla... :s

  
Magen började växa fort...och var i slutet löjligt enorm!

Inte bara magen växte....urk! 23 kg gick jag upp och det kändes som om 15 av dessa hamnade i fötterna :(


2 dagar innan vräkning överraskades vi av att vår prins nu var redo för utanförlivet :)

Nybadad å kunde inte hitta rätt mössa...så det fick bli en i storlek XXL :)
Ligger å "snackar" i soffan...det är kvalletid med mamma det!

Nu är vår prins snart 4 månader tiden både har sprungit och stått still (?)
Samtidigt som han redan blivit en riktigt stor kille, känns det som om vi alltid har haft honom. Hur var livet egentligen innan han kom till oss?
Skittråkigt känns det som....han har berikat vårt liv något så enormt!
Vem visste till exempel att det gick vara så sjukt trött att man vill amputera kroppsdelar för en sovmorron?
Inte anade man heller att det är sååå värt denna trötthet bara man får ett ynka pyttelitet leende ifrån godingen å hjärtat fullkomligt värker av lycka och stolthet.

Haft en bra helg som jag kommer skriva mer om imorrn eller så...även om det är helgdag imorron oxå återgår vi mer eller mindre till vardagen redan imorrn då M måste jobba tråkigt nog, så även idag så det var därför vi åkte söderut igen redan idag. Nu ska jag försöka sova lite...håller tummar å tår för en lugn och skön natt.

Va sä du? Ä påsken redan slut?!

Jag känner verkligen igen mig i alla dina ord. Berg och dalbana var det. Hoppas ni haft en trevlig helg! Kram!

Vilket fint inlägg. Det går verkligen inte föreställa sig hur det är att vara föräldrar innan man själv är det! Det är kul att få följa med i eran "bergochdalbana" i bloggen. Måste ha läst din blogg i flera år nu. Känns som jag känner dig fast vi aldrig träffats, skumt! Kram