"Tack för visat intresse"

Jag är liksom inte van vid att bli nobbad :( Känner att jag inte tar det särskilt bra...
Har fått alla jobb jag sökt hittills i mitt liv och har tackat nej till jobb som "kastats" på mig.
Varför kastas inget på mig nu?
Det är liksom inte så kul att vara oproduktiv, att inte bidra med något till hushållet (mer än det slavande jag gör härhemma gratis vill säga).
Jag är så evigt trött på att inte känna att jag kan unna mig något. Att se utväxten i hårbottnen göra sig påmind men inte ha en susning om när jag kan få råd att gå till frissan. Att alltid först försöka övertyga plånboken a k a Mange om att vi verkligen behöver något. Att bläddra igenom HM-katalogen å tänka att "om ändå"... Att skjuta på alla eventuella inköp till den 20e för att (om jag måste köpa) nalla av Edvins barnbidrag.
Jag är så envist jävla "stolt" att jag hellre lider i det tysta än ber Mange om enstaka kronor...
Nej jag söker inte allmosor, jag vill inte ha nån annans pengar för de vill jag inte ta emot iaf.
Jag är less på att ständigt bråka om pengar.
Jag är less på att ständigt bråka.
Jag är less...

Mäh ge mig ett jobb för fan?! Så jävla oduglig kan jag väl inte vara?

(Hur många harkrankar är det egentligen i mitt vardagsrum? Äckeldjur!!! *stänger altandörren*)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback