En tung vecka...
Det har minst sagt varit en berg-och-dalbanevecka detta :(
Känslorna har titt som tätt vällt över och elever och kollegor har gett mig kramar och klappar på tårfyllda kinder...
Det som inte fick hända, men som ändå hände, har fått mig att se på livet ur ett helt annat perspektiv.
Vad gör väl den där halvtimman med tjurigt trots, egentligen?
Vad gör det om den tänka nattningen på vanligtvis 5 minuter istället drar ut och slutar på 1,5 timme?
Vad gör det väl om man kommer 3 minuter för sent till jobbet för att någon helt plötsligt tappat förmågan att klä på sig själv?
Istället för att bli irriterad när E bryter ihop av trötthet och slår på Ipaden, ni vet då runt halv sex då man står vid spisen och bara vill få maten klar. Istället för att bli arg, har jag plockat upp honom i knät och kramat om honom riktigt länge... Vad gör det om maten tar 5 minuter extra?
Bagateller som vanligtvis stjäl så mycket energi och framförallt tålamod...
Höjdpunkten den här veckan var att få komma iväg på lite aktiviteter med jobbet i fredagskväll. Vi hade bokat Laserdome i Malmö där vi tävlade mot varandra. Vi var väl 25-30 pers tror jag. Jag fullkomligt sög på just Laserdome och Tjurridning...däremot var jag bättre på att undvika laserstrålar á la Mission Impossible och hör och häpna....Sumobrottas! Gud vad roligt det var :)
Efteråt åt vi på El Patio men jag hängde inte med den lilla skaran som sen drog vidare ut. Jag var väl hemma halv ett tror jag, lite lagom...
Satt dock med en klump i hals och mage hela vägen hem. Var otroligt jobbigt att åka tåg.... :´(
Gårdagen var en vanlig lördag utan något särskilt, vi åkte o storhandlade och åt god fisksoppa till middag... En vanlig dag helt enkelt...
Idag låg vi kvar i sängen och mös länge... kom på att vi var tvugna att klä på oss å äta vid 20 i 11 för vid 11 skulle vi ha trädgårdsdag i föreningen. Gick dock inte så bra att polera och putsa ytterdörrarna i gassande sol...
Åkte sen på lite ärenden i Lund. Köpte med oss en blomma och ett kort som vi sedan la på platsen där det som inte fick hända hände...
Gud, det hade verkligen kunnat hända vem som helst...men ändå är det så ofattbart!
Tänker på familjen oavbrutet ♥
Känslorna har titt som tätt vällt över och elever och kollegor har gett mig kramar och klappar på tårfyllda kinder...
Det som inte fick hända, men som ändå hände, har fått mig att se på livet ur ett helt annat perspektiv.
Vad gör väl den där halvtimman med tjurigt trots, egentligen?
Vad gör det om den tänka nattningen på vanligtvis 5 minuter istället drar ut och slutar på 1,5 timme?
Vad gör det väl om man kommer 3 minuter för sent till jobbet för att någon helt plötsligt tappat förmågan att klä på sig själv?
Istället för att bli irriterad när E bryter ihop av trötthet och slår på Ipaden, ni vet då runt halv sex då man står vid spisen och bara vill få maten klar. Istället för att bli arg, har jag plockat upp honom i knät och kramat om honom riktigt länge... Vad gör det om maten tar 5 minuter extra?
Bagateller som vanligtvis stjäl så mycket energi och framförallt tålamod...
Höjdpunkten den här veckan var att få komma iväg på lite aktiviteter med jobbet i fredagskväll. Vi hade bokat Laserdome i Malmö där vi tävlade mot varandra. Vi var väl 25-30 pers tror jag. Jag fullkomligt sög på just Laserdome och Tjurridning...däremot var jag bättre på att undvika laserstrålar á la Mission Impossible och hör och häpna....Sumobrottas! Gud vad roligt det var :)
Efteråt åt vi på El Patio men jag hängde inte med den lilla skaran som sen drog vidare ut. Jag var väl hemma halv ett tror jag, lite lagom...
Satt dock med en klump i hals och mage hela vägen hem. Var otroligt jobbigt att åka tåg.... :´(
Gårdagen var en vanlig lördag utan något särskilt, vi åkte o storhandlade och åt god fisksoppa till middag... En vanlig dag helt enkelt...
Idag låg vi kvar i sängen och mös länge... kom på att vi var tvugna att klä på oss å äta vid 20 i 11 för vid 11 skulle vi ha trädgårdsdag i föreningen. Gick dock inte så bra att polera och putsa ytterdörrarna i gassande sol...
Åkte sen på lite ärenden i Lund. Köpte med oss en blomma och ett kort som vi sedan la på platsen där det som inte fick hända hände...
Gud, det hade verkligen kunnat hända vem som helst...men ändå är det så ofattbart!
Tänker på familjen oavbrutet ♥
Kommentarer
Postat av: CiliaH
Det gör så ont :(
Kram
Postat av: Emma
Ja.. Det är fruktansvärt. Det är helt obegripligt! Jag kan fortfarande inte förstå.. Håller med dig om det du skriver. Vad gör det om saker blir försenat! Livet är skört och man vet aldrig vad morgondagen ger... Kram!
Trackback
