Jag har, varje gång jag sett vänner uppdaterat statusar om kräk hit o dit på fejjan, tänkt att "heeey, det där händer ju aaaaaaldrig oss! Vi är okräkbara fuckers, bortsett från den lille som ibland får upp den där sista slurken mjölk han inte skulle haft"

Men tjiii!
Igårkväll när jag skulle slå igen mina blå efter några omgångar Jelly Splash (? Ny telefon, nya spel...) hör jag rörelse o ljud inifrån 5-åringens rum. Små host liksom o sen hör jag hur han snyftar... Hinner inte ens in i rummet förrän hjärnan kopplat.... KRÄK!!
Han har nog aldrig kräkts, inte sen han var spädis typ. :(

Så vi slängde ut pappan (som skulle ta morgonflyg till Sthlm, varför är alltid nätterna innan detta helt whacko?!?!?) på soffan. Övriga tre moffade upp oss i sängen, ja givetvis vaknar Melker o är hungrig i samma veva, tillsammans med spyspann o våtservetter.
Sen SOV vi...

Blev(blir?) liksom inget mer med det?!
Edvin är pigg o sitt vanliga jag, men vi är bannlysta från dagis i 48 timmar o fick ställa in BVC o mammafika :(

Japp, huvudsaken att han mår bra. Sängkläder o golv går att sanera...dessvärre fick "Bolibompadraken går till tandläkaren" stryka med då jag kände att den var i magstarkaste laget att sanera.

Nu ska vi äta lunch strax...
Jag håller den här lille killen i handen, han slockna av mjölkkoma...
Lilleman, med fnasiga kinderna som han river sönder :(
Ser ni "lurvet" bakom örat? Det är min näsa som är skyldig :) godaste stället att sniffa på!