Jag är snart sex månader gammal. Det har varit ganska angenäma månader.
Folk runt mig beskriver mig som en "snäll" bebis (ett uttryck min mamma hatar) och att jag nästan alltid är glad.
Jag är en nattuggla som somnar sent, helst senare än både mamma o pappa. Storebror tycker det är lite orättvist att han måste sova innan mig. Heyyy, en bebis måste väl få ha lite fördelar!?!?
Sen gillar jag att sova på natten. Jag vaknar ungefär var tredje timme o äter men somnar för det mesta innan jag nuddar kudden igen.
Sovmorgon är mysigt, jag gillar när hela familjen helgmyser i sängen. Gillar att vara mittpunkt.
Däremot att sova på dagen är överskattat. Jag somnar hos mamma efter jag ätit o sover bara micronaps OM det inte är i bilen eller vagnen. I fredags sov jag från Kävlinge till Göteborg minsann!!
Haha, det är ofta min mamma får ta en omväg bort till dagis för att jag ska somna.

Mat är äckligt, välling är äckligt...

Nu är jag lite Gnällker igen så min mamma blir arg o lite irriterad...

Får återkomma!